Matematiker
har länge använt uttryck som ”+1” och
”vad du än säger så säger jag hundra
till”. Självaste Albert Einstein hördes ofta
säga ”komma 99” varje gång någon
konfronterade honom med ett högt tal.
Men en vårdag 1954 presenterade den
dittills okända matematikstuderanden Betty W. Wojynic efter
månader av intensiva beräkningar sina första
bevis för vad som kom att kallas ”oändlighetsdödaren”:
Stjärnstoppet.
Betty Wensicia Wojynic föddes 1931 i
Wiltshire, England. Hon visade tidigt fallenhet för matematik
och uppmuntrades av föräldrarna att utveckla sina
talanger. Hon studerade sedermera vid Cambridge med ett brinnande
intresse, men utan att göra något större väsen
av sig.
Men så en dag introducerade en professor
henne för så kallade oändlighetsutmaningar i
och med en föreläsning om de ”schelianska provokationerna”
– bruket att alltid lägga till ett tal till ett givet
tal (eller ett imaginärt sådant), exempelvis ”oändligheten
plus ett”, eller varför inte Euphemia Lofton Haynes
klassiska ”50 mer än du plus 50 och en halv!”.
Betty kände att det måste finnas ett sätt att
blockera dessa ständiga påplussningar. Till slut
drog hon sig undan till ett franskt nunnekloster, där hon
under några månader ägnade sig åt beräkningar,
beräkningar, intensiv tystnad och åter beräkningar.
Och till slut kom upptäckten.
 |
Så
använder matematikerna Stjärnstoppet
Denna ekvation utläses "oändligheten
är mindre än oändligheten plus
ett, stjärnstopp!" |
|
|
Teorin
om Stjärnstoppet presenterades för ett förstummat
kollegium på Cornell-universitetet i New York, den 17
maj 1954. Några förhöll sig skeptiska och många
bestämde sig med ens för att själva räkna
på tesen; de allra flesta insåg genast att Wojynic
verkligen hade gjort en betydande, ja, rentav revolutionerande
upptäckt. Hon visade att man när som helst kunde sätta
stopp för en upptrappning av värden genom att säga
”stjärnstopp”, vilket i praktiken innebär
att man varken kan eller får säga någonting
högre därefter; ”plus ett” gäller helt
enkelt inte. Det vore, liksom att dividera ett tal med noll,
omöjligt och orimligt. Efter Hyman Beesleys misslyckande
med att finna en konstant med betydelsen ”vad du än
säger är mitt tal oändligt mycket högre
än ditt tal, så det så” var Wojynics Stjärnstopp
en triumf som fick en våg av kombinerad lättnad och
upphetsning att gå igenom hela matematikvärlden.
Upptäckten av Stjärnstopp gjorde Betty Wojynic till
en stor auktoritet bland matematiker, nästan över
en natt. Hon tilldelades endast 25 år gammal en professur
vid Cambridge och inbjöds som föreläsare över
hela världen. Under de närmaste fem åren arbetade
hon tillsammans med Herbert F. Kornbluth och Adrian Keyes på
att förfina Stjärnstopp-beräkningarna, för
att få fram de slutgiltiga definitionerna som lärs
ut idag.
Historien om Betty Wojynic slutar i ett mysterium. Under en
semesteresa i Klippiga Bergen i december 1959 låser Betty
in sig på sitt hotellrum i stället för att möta
sina kollegor, Kornbluth och Keyes, i baren som avtalat. När
de någon timme eller två senare, utom sig av oro,
lyckas förmå värden att låsa upp dörren
till hennes rum, finner de henne livlös i sin säng.
På nattduksbordet låg hennes dagbok,
där hon slutat mitt i ett stycke: ”Jag tror mig ha
funnit ett ytterst häpnadsväckande och samtidigt övertygande
bevis, för vilket det ej finns plats att redogöra
här; men jag ämnar presentera ett sätt att använda
det alltför översedda begreppet ”spegling”
för att faktiskt kunna gå vidare efter Stjärnstopp…”
Med just det ordet, som gjort henne till ett
av matematikens allra största namn, avslutades hennes karriär
och liv. Rättsläkarna fann ingen medicinsk förklaring
till den unga Betty Wojynics död. Det var som om hon själv
stött på sitt eget Stjärnstopp – och ingen
spegling i världen kunde rädda henne.
Fotnot: Kornbluth
och Keyes arbetade i 13 år med att tolka Betty W. Wojynics
efterlämnade anteckningar för att försöka
finna beviset hon skrivit om, men gav till slut upp. De utlyste
dock en belöning på 100 000 pund till den eller de
som kommer fram med en hållbar lösning på problemet.
Än så länge har ingen gjort anspråk på
prispengarna. |
| Juni
2002 |
|
