Sanningen om månlandningarna av Leif T. T. Vrigstad I vad som kan anses som en av de största bedrifterna i mänsklighetens historia, och onekligen en av de viktigaste händelserna under det kalla kriget, genomförde USA i slutet av sextiotalet och början av sjuttiotalet Apolloprojektet. Tolv människor fick privilegiet att vandra på månens yta - eller fick de inte?      Fler och fler uppgifter börjar dyka upp, vilka antyder att dessa expeditioner till vår enda naturliga satellit i själva verket var en stor, skickligt iscensatt bluff; allt för att vinna mark i propagandakriget mot Sovjetunionen. Enligt Joseph Glitz, författare från Baltimore med kalla kriget som specialitet, var Neil Armstrong och Buzz Aldrin aldrig på månen. – De var här, i Baltimore, på ett litet matställe som heter Fells Point Diner, säger han. – Apolloprojektet var förra århundradets största bluff. En mycket övertygande sådan, visst, men inte perfekt - bevisen finns där, i NASAs egna bilder och ljudupptagningar! Joseph Glitz har gjort ingående undersökningar i flera år, alltsedan han bläddrade i en bok med bilder från månlandningarna, och fick en känsla av att någonting inte stämde. – Det var en bild på en månbil, där det såg ut som om ena hjulet svävade i luften. Det var bara inte möjligt! Så jag började granska hundratals månbilder, och fann flera detaljer som avslöjade den djävulska komplotten - de fem expeditionerna som lär ha landat på månen for aldrig dit, utan just hit till Fell's Point Diner. Men varför denna gigantiska sammansvärjning? – Först och främst var det förstås för att vinna prestige, man ville göra någonting riktigt stort innan Sovjet hann göra det. Hela rymdprogrammet var ju ett viktigt, ska vi säga, komplement till den militära kapprustningen. John F Kennedy hade utropat att USA minsann skulle sätta en man på månen, och det var ett löfte man tänkte att man kunde ge ryssarna en knäpp på nosen med - om man kunde få allmänheten att tro på att det infriats. – Men en annan sak är ju till exempel den att det är stora kostnader inblandade i projekt i den storleksordningen. Till exempel är det väldigt dyrt med raketbränsle, och det går åt en väldig massa raketbränsle till en färd till månen. Att åka till Baltimore kräver inte ens hälften så mycket raketbränsle. Det var därför man i hemlighet valde att förlägga den hemliga inspelningsplatsen till Fells Point Diner. Se och hör Joseph Glitz häpnads- och tankeväckande bevis för att månfärderna kanske aldrig inträffade!