Handskakning, kram eller puss på kinden? Ingetdera!
Nya hälsningstrenden kallas gnosning
av Jonas Stork, illustration: Myran Holmlund

För en tid sedan gick rikslarm om den nya hälsningstrenden. Nu skulle man inte skaka hand längre, utan kramas. Men vänta lite nu, säger vän av ordning, att kramas är väl inget nytt? Det kan väl inte kallas trend?

På fråga A svarar jag nej, och på fråga B ja. För inte är det något nytt att kramas. Jag minns hur jag som nybliven gymnasieekonom stötte på en äldre f.d. skolkamrat som jag inte sett på ett tag och blir mäkta förvånad över hur hon hälsar genom att kramas. Något nytt för mig som, även om det inte var otrevligt på något vis, kände det som aningen obehagligt och snudd på chockerande. Detta var i mitten av 80-talet, då trendiga yuppie-wannabees ville verka världsvana med affärsriktiga handskakningar. Kramen blev populär som hälsningsmetod som en motreaktion.

Motreaktion… mot vad?
Yuppisarna hade via affärstidningar lärt sig hur man får ett psykologiskt övertag i ett samtal genom att sträcka fram handen med handflatan nedåt. Då måste den andre lägga sin hand åt andra hållet, och har på så sätt hamnat i underläge. En sedan lång tid väl beprövad metod hos politiker och direktörer att verka vänliga och låta skenet bedra. Ett sätt att parera detta trick är att lägga sin andra hand överst. Visserligen hade då den andre möjligheten att lägga sin andra hand allra överst, men oftast var ju den handen upptagen att hålla i en portfölj.

Men det definitiva nederlaget kom i och med kramen. Gissa om dess ungyuppar blev förvånade när deras nedvända handflata i stället möttes av en varm, och stor kram! Det dröjde som bekant inte länge innan yuppiekulturen dött ut.

Så inte är kramen något nytt påfund som hälsningsmetod. Men den har varit ute ett tag, då handskakningen (fast normal sådan, med bådas händer jämlika) så kom mycket riktigt kramen tillbaka som hälsningstrend, ungefär samtidigt som 80-talsmusiken började komma tillbaka i radion.

Puss på kinden

Jonathan Svennemo Foto: privat

Men ändå blev protesterna starka mot detta påstående, att kramande är nya hälsningstrenden. I stället hävdade många att puss på kinden är det som gäller. För mig är puss på kinden något man tar till när man skiljs åt och inte riktigt törs, eller vill, pussa på munnen. Och Jonathan Svennemo, universitetsprofessor i folklivsforskning, håller med.
– Ja, det känns fjolligt, minst sagt. Att pussa på ena kinden, och sedan andra… Eftersom det inte finns i våran kultur, på samma sätt som hos t.ex. fransmännen, så fyller det egentligen ingen större funktion än att skapa osäkerhet hos folk. Vem ska pussa på kinden? När någon pussat dig på kinden, ska du pussa tillbaka? Förvirringen är stor!

Man kan tänka sig precis samma osäkerhet som kramen frambringar, exempel: Ett sällskap på låt oss säga tre personer möter en annan person som känner två i sällskapet mycket väl, men den tredje känner hon bara lite. Denna person kramar sina två bekanta hjärtligt och länge men hur ska hon göra med den tredje? Låter hon bli att krama uppstår genast ett utanförskap för den tredje, som även kan börja undra om det är fel på kroppslukt eller något. Men en kram kan även den väcka konstiga känslor av tillgjordhet och falskhet. Lite grann som när man ser statsledare pussa varandra på kinden och leende parera varandras handskakningar genom att lägga både den ena och den andra handen överst, fast man vet att de helst av allt skulle vilja ta strupgrepp på varandra.

Så var det det här med gnosning

	Hälsningsmässan i Frankfurt Foto: WG

Puss på kinden hinner inte etablera sig, annat än i gay- och jet set-kretsar, förrän nästa metod sveper in över landet. Och den här gången kommer den norrifrån, kan man säga. På hälsningsmässan i Frankfurt nyligen utsågs Gnosning till den stora vinnaren, och nu kommer trenden svepande över landet, norrifrån.
– Mycket riktigt, säger Svennemo, gnosning kommer från eskimåerna. Man försökte helt enkelt värma upp varandras frusna nästippar genom att gnida dem mot varandra. Gnosning finns även hos flera indiankulturer och har troligen mycket gamla anor även hos oss västerlänningar. Man kan ofta se hos små barn och deras föräldrar hur de gnosar med varandra. Något som dock brukar försvinna när barnen kommit upp i tonåren.

Bland Frankfurtmässans tidigare vinnare finns bland annat de krångliga fingertrixar-hälsningar som vi brukar se i filmer och TV-serier, och danska vikingametoden att "slå sina kloka huvuden ihop". Ingetdera fick dock något större genomslag annat än hos collegeungdomar respektive fotbollshuliganer. Och Jonathan Svennemo tror inte heller att gnosning kommer slå igenom, annat än möjligen i vissa situationer.
– När man har båda händerna upptagna med matkassar och dylikt kan det vara praktiskt att ta till.

En hälsning från framtiden
Åsikterna om hur man kommer att hälsa på varandra i framtiden går vitt isär hos experterna. På hälsningsmässan i Frankfurt nyligen presenterades en lång rad både nya och återfunna metoder. Klapp i baken till exempel, där klappen kan varieras med ett nyp, beroende på hur väl bekanta man är. Vi kommer lätt att tänka på snuskhumrar och sextrakasserier, men kanske kommer vi om några år gå runt på festen och klappa varandra på baken, utan att få en rak höger tillbaka.

Lite djärvare är ett amerikanskt förslag som kallas för grabbatag i skrevet. Detta är givetvis inget annat än ett nytt sätt för affärsmän, politiker och börshajar att på nytt försöka få tillbaka sitt lilla psykologiska övertag. Men precis som tidigare kan även ett grabbatag i skrevet enkelt kontras med en varm och go' kram.

Tips från experten
Jonathan Svennemos personliga favoriter är av den enklare sorten.
– I vissa sammanhang brukar jag dra till med en rejäl dunk i ryggen, men i större sällskap är favoriten att lugnt och stilla blunda, småle, och sakta nicka. När jag träffar på någon på stan lyfter jag på ögonbrynen samtidigt som jag lyfter huvudet aningen bakåt.

På frågan om det finns någon hälsningsmetod han gärna skulle vilja se mer av svarar han blixtsnabbt.
– Ja, den som man körde med som barn, när man inte kunde visa att man tyckte om någon på annat sätt än att rycka ifrån denne mössan. Tänk vad härligt att se folk på stan rycka ifrån varandras huvudonader och skrattande springa runt. Jag brukar testa ibland, men förståelsen är ganska skral.