|
Ja,
så ser vardagen ut för våra ismaskinsförare.
Ett tufft, manligt yrke som för många har samma glorifierade
status som brandman, polis och hjärnkirurg. Yrkesgruppen skulle
egentligen ligga på samma nivå som städare, mat-tant,
snöskottare eller lapplisa, om det inte vore för en enda
sak: Zamboni! Ett magiskt, gåshudsframkallande ord.
"Zamboni är ett namn jag vuxit upp med" säger
Jimmy "Iceman" MacNeil från Ontario, Kanada. Hans
far var Zamboni-mekaniker och överförde drömmen att
en dag bli Zamboni-förare till sin son. Trots den blygsamma
arenan Brantford Civic Centre räknas "Iceman" idag
till en av de största efter att ha slagit igenom 1999 då
han med 177.556 röster valdes till årets Zamboni-förare.
Storfavoriten, Detroit Red Wings egen Al Sobotka, fick se sig besegrad
med sina ynka 97 261 röster och storheter som Mike Neal och
Sam D'Angelis syntes knappt på resultattavlan. Enda svensk
på listan var Leksands Hans Jansson, även kallad "Spol-Jansson",
med 726 röster.
I samma provins, Ontario, men långt från rampljuset
kör Zamboni-Jerry sin 520. Han kommer knappast någonsin
nå den berömmelse "Iceman" fått men efter
att ha gått den långa vägen är Jerry nöjd
med att få köra den stora maskinen på Windsors
Forest Glade Arena. "Det låter kanske tragiskt, men jag
fascinerades av Zamboni redan när jag som barn spelade hockey"
säger Jerry vars känslor för maskinen satt kvar upp
i vuxen ålder. När han efter hårt strävande
äntligen fick jobb som tillfällig deltidsarbetare på
hockey-rinken blev han tillsagd att han aldrig någonsin skulle
få köra den stora maskinen, men ödet, och Jerry,
ville annorlunda och en dag blev han "Zamboni-Jerry".
"Jag hade tur" säger han, med en artikel i Toronto
Star som karriärens höjdpunkt.
|
