|
"Trehundra meter kvar, det är svensken, dansken
och norsken sida vid sida.
Men se där, svensken drar ifrån, meter för meter,
han verkar vinna en klar seger. Norsken och dansken hänger
inte med. Men vad händer, svensken sackar, han sackar,
han ligger sist. Nej, han har drabbats av MJÖLKSYRA!"
Hur många gånger har vi inte hört det här
i diverse sportreferat. Mjölksyra, idrottsmännens
och kvinnornas gissel nummer ett. En till synes självklar
bronsplats förvandlas på mindre än en sekund
till en pinsam sjuttonde plats. Allt på grund av mjölksyra.
Men finns det något man kan göra åt det, forskas
det över huvudtaget på området. Svaret är
naturligtvis ja.
Frånvaro av forskningsanslag
Ligamentisten Sven-David Bong vid Linköpings universitet
har kommit ganska långt på området och han
har minst sagt nydanande idéer. Till exempel att det
går att vaccinera bort överkänslighet för
mjölksyra!
Jag träffade honom över en kopp kaffe i matsalen på
universitetet och bad honom först berätta om bakgrunden
till sin forskning.
- Jag har forskat många år kring ämnet, trots
den totala frånvaron av forskningsanslag. Ända tills
förra hösten satt jag hemma i hyreshusets tvättstuga
med mina experiment.
Något som förmodligen retade upp de äldre
damerna i grannskapet, frågade jag.
- Jo, alla kläder blev gula och luktade svavel, sa dom.
Men jag vet inte, mitt luktsinne är inte så bra längre
- efter alla experiment. Men allt lugnade sig när jag uppfann
ett sätt att bli av med tvättluddet automatiskt, utan
krångel. Det gillade dom, tanterna.
Vändningen
- Efter några tröstlösa år utan respons
från mina ligamentist kollegor var jag redo att ge upp
men då kom räddningen i form Per Jonsson, en svensk
långdistanslöpare.
Han hade läst om mig i någon facktidning och valt
att söka upp mig. Per hade problem med sin karriär
just på grund av mjölksyra. Han började alltid
loppen starkt men kunde aldrig komma bättre än nia.
Han var frivillig som försökskanin för mina
experiment, jag valde att flytta ut ur tvättstugan.
I samma veva, fortsatte Sven-David, kom jag i kontakt med
utvecklingsavdelningen på Linköpings universitet
som kunde erbjuda mig ekonomiskt stöd för mina forskningar.
Till och med en egen assistent, Karin, som jag skämtsamt
kallade "mjölksyrran".
Jag bad Sven-David kort förklara vad hans forskning går
ut på och vad det är som är så kontroversiellt
i den?
Nedärvd överkänslighet
- Jag fann av en ren slump, förklarade han, att skandinaver
och i synnerhet svenskar har en större överkänslighet
för mjölksyra. Det är en av förklaringarna
till de dåliga framgångarna de senaste åren,
främst inom löpning, skidåkning och andra "kraftsporter".
- Men stämmer det, frågade jag tveksamt. Gunde
Svan till exempel, honom gick det ju jättebra för,
det vill säga innan "Gladiatorerna".
- Det stämmer, och jag skulle vilja lägga till ”Upp
till Bevis” som ytterligare ett lågvattenmärke.
Men som du säger, i skidspåren gick det bättre,
och det har en enkel genetisk förklaring. Gundes släkt
kommer ursprungligen ifrån Tyskland. Närmare bestämt
Heidelberg. Av den anledningen är han inte alls lika
känslig för mjölksyra som andra svenskar.
Vaccination
- Men om det är fallet finns det något man kan
göra åt det, eller ska vi nöja oss med två
brons på varje OS?
-Ja det är frågan, och det är där Per Jonsson
kommer in i bilden, säger Sven-David.
Sedan vi började med vår behandling – en vaccinering
skulle man kunna säga – så har Per förbättrat
sina resultat med 200%. Han är jättenöjd.
- Ja det kan jag tänka mig, sade jag. Men det här
låter ju som solklar doping är det verkligen lagligt.
- Nja, vi rör oss i en gråzon kan man säga,
det är därför vi bara låter Per tävla
i Kina och Finland. Men på sikt vill vi låta vaccinera
alla barn mot mjölksyra redan på spädbarnsstadiet.
Det kommer att bli lika naturligt som att vaccinera mot röda
hund eller vattenkoppor.
Bortavlad
- Men det här låter ju helt otroligt, det är
väl en sak med vuxna idrottsmän som kan fatta ett
eget beslut, men små barn ska dom inte få välja
själva. Jag menar röda hund är en sjukdom, mjölksyra
är ju knappast någon sjukdom. Det är ju snarare
en mänsklig begränsning och det får man väl
leva med, eller?
- Nej, jag tycker inte det, när väl Sverige får
OS – någon gång under det här århundradet
– ska vi stå rustade. Rustade att möta amerikanen,
ryssen och kinesen. På löparbanan, i simhallen, på
kanotbanan. Vi skall aldrig ge upp, vi ska vinna och vi kommer
att vinna, för vi har ingen mjölksyra – den är
bortavlad.
Efter mötet med Sven-David Bong känner man sig onekligen
kluven.
Visst tycker vi alla att det är bra med svenska framgångar
- men är det verkligen så här man skall gå
tillväga?
|
