Fenomen i sportvärlden:
Reinkarnations-zoner
av Hadar Jax
illustration Ramon Alcazar

Jag är ingen sportvän, ser sällan på sport överhuvudtaget.
Tycker det är slöseri med tid.
Det finns ju så mycket annat att sysselsätta sig med enligt min ringa mening. Spådomar till exempel. Men när det är fotbolls-VM, då jäklar i min låda, ser jag alla matcher som visas på TV.
Men vad är det som är övernaturligt med fotboll kan man fråga sig? Tja, att Sverige kom så långt som dom gjorde får väl anses som ganska oförklarligt. Vem hade trott det, inte jag i alla fall. När jag la en tarot-stjärna i slutet på mars verkade det som om dom inte ens skulle klara sig i gruppspelet. Men men, det var ju en gammal kortlek. Och jag var en smula ringrostig.

Men det finns något annat som är väsentligt mer övernaturligt än Sveriges avancemang har jag insett efter att har tittat på alla dessa VM-matcher. Ni har säkert sett ”det övernaturliga” själva utan att kanske reflektera över det, och dess konkvenser ur ett vidare samhällsperspektiv.
Vad svamlar han om, tänker ni förmodligen vid det här laget?
Jag talar om "reinkarnations-zonerna" naturligtvis!

Ni känner till situationen. En spelare faller, skadad. Rullar runt en stund, masserar det onda, till exempel ett knä. Ett ögonblick senare är sjukvårdare på plats med en bår. De bär ut spelaren. Jaha, det var det sista man såg av XXX i den här matchen, tänker man. Men se, då inträffar undret. Lagom spelaren på båren har ställts ner i ”reinkarnations-zonen” hoppar han upp, tillsynes återuppväckt, frisk som en nötkärna. Det onda knäet är ett minne blott. Domaren kan i vissa fall knappt förhindra att spelaren dansar in innan det är ett spelavbrott. Så yster är han nu efter besöket i ”reinkarnations-zonen”.



Vad är det för märkliga krafter som utspelar sig? Är det platsen? Eller är det bårbärarna / lagets läkare som står för återuppveckelsen? Finns det månne en Jesus i FIFA?
Jag tror att det definitivt är platsen. Någon meter utanför sidlinjen, i höjd med mittcirkeln sker förvandlingen, och det spelar ingen roll vilka bårbärare eller vilket lag det är som spelar. Det finns något övernaturligt, något oförklarligt på en fotbollsplan.
Någon sorts reality-distortion-field.
Det avspeglar sig också i att vissa spelare har svårt att veta vart på kroppen bollen träffar. Jag tänker på Rivaldo i första matchen mot Turkiet. Bollen träffar benet men Rivaldo får för sig att den tar i huvudet och slänger sig ner på gräset och rullar runt. Eller det faktum att vissa spelare faller utan att någon ens vidrört dom, det är speciellt vanligt några meter från motståndarens mål.

Ja, vad är det för märkliga krafter som är i rörelse på en fotbollsplan?
Tänk, det här kan ju vara lösningen på vårdköerna. Slussa patienterna till Söderstadium när det är fullt på Södersjukhuset. Låt dom gå runt en stund i ”reinkarnations-zonen”. Efter någon minut kan dom, helade, ta bussen hem.
Vi behöver inte fler läkare, vi behöver fler fotbollsarenor!