Dom
kallar oss flummare
- Sam Grundtvig ger
vetenskapsredaktionen
svar på tal
Jaha,
bara man vänder ryggen till så är
de empiriska konspiratörerna framme.
Här åker man iväg några
veckor på en välförtjänt
semester till New Orleans för att närvara
på en voodoo-festival och avsluta boken
om min egen livsåskådning - Samismen.
Men det blev inte så mycket ro där
som jag hade hoppats, nej, nej.
Kollade in på Moddlaren från ett internetcafé
för att se om det mot all förmodan publicerats
något nytt från de slöa redaktionerna,
och möttes av en pamflett från vetenskapsredaktionen.
Jag syftar naturligtvis på artikeln "Stoppa
flummet" - ett slag mot hela
den alternativa rörelse som jag och miljontals
människor runt om hela världen engagerar
oss i.
Är vi totallurade sinnesrubbade lallande
idioter som inte kan se skillnad på en bil
och en astral-projektion?
Nä, skulle inte tro det. Det är NI
på vetenskapsredaktionen som är totallurade,
jag ska strax förklara varför.
Den totala självgodheten
hos dessa redaktionsmedlemmar får mig att
nästan gå i bitar. Varför sitter
dom och plitar ihop artiklar i en nättidskrift
istället för att göra egna "upptäckter"?
För att dom inte kan så klart! Musikkritiker
är misslyckade musiker och vetenskapsjournalister
är "vetenskapsmän" som inte
skulle kunna känna igen en 3:e-gradsekvation
om den så dök upp och bet dom i deras
pompösa arslen.
Jag kan inte få dem att ändra
sig, att försöka att tänka
i nya banor, det är förmodligen försent.
För så länge dom inte kan förklara
ALLT med en hållbar förklaring,
så får dom allt tagga ner sig lite.
För det finns visst fortfarande några
luckor i naturvetenskapen innan vi kan luta oss
tillbaka i soffan, knäppa händerna bakom
nacken och säga: "Sätt på
tevattnet älskling, nu har dom äntligen
tagit reda på hur allt hänger ihop,
så nu är det bara att koppla av..."
Några små luckor som sagt, som till
exempel, tja, universums tillblivelse?
Ge mig ett svar på det, om ni kan - jäkla
hobby-fysiker!
Teorisera
går väl an, det kan ju vemsomhelst
göra.
Det som vi försöker ge en bild
av är det som inte kan mätas,
det som inte får plats under ett svepelektronmikroskop
och det är i sanningens namn ganska mycket
det. Det som finns inom oss, det som vi kanske
bara anar, men som är allt för subtilt
för att sätta namn på, eller göra
till en teori.
Vi har väl alla varit med om något
som absolut inte går att förklara,
eller hur kära vetenskapsredaktörer?
Jag var till exempel häromdagen på
väg hem till en vän på lunch då
jag såg för mitt inre att en sandbil
kommer att köra framför mig i den branta
backen upp till min väns hus. Det var en
kall vinterdag med halt väglag och en sandbil
hade varit en välkommen syn. Jag körde
vidare och döm om min förvåning
5 minuter senare när en sandbil svänger
upp framför mig i backen, precis som i min
vision. Märkligt va?
Det här är ju ingen revolutionerande
händelse på något sätt,
men sådant här händer varje dag
för många människor, och vi står
helt utan förklaring från naturvetenskapen.
Ett annat exempel är ju när man vet
vem som är i andra änden när det
ringer, eller att man tänker ringa någon
men när man lyfter på luren så
har den personen redan ringt. Finns det en förklaring
på sådant här? Kan någon
sund människa säga att fenomenet inte
existerar?
Och accepterar man dessa fenomen som något
reellt så är steget inte långt
för att börja fundera på telepati,
telekenesi och så vidare.
Jag såg på TV häromdagen
om skådespelaren Christopher Reeve, som
alla vet så är han numera förlamad
från nacken och nedåt efter en hästolycka
för sex år sedan. Läkarvetenskapen
har inte gett honom mycket hopp. Tvärtom
så finns det inga registrerade fall där
en patient har återfått någon
form av rörlighet mer än två år
efter olyckan. Det bryr sig inte "Stålmannen"
om. Han har mot alla odds och teorier återfått
rörlighet i armar och ben. Än är
det lång kvar tills att han kan gå,
men det finns i sanning mer än vad vi kan
se med våra ögon!
Vår hjärna kan påverka förtvinade
nervceller och med tanke och vilja få dem
att fungera, det är ett faktum. Och det kan
inte naturvetenskapen förklara på ett
tillfredställande sätt.
Vi är en ung varelse, har
funnits på jorden knappt några tusen
år - vi har knappt ställt oss på
bakbenen.
En stenåldersvarelse, i kostym och med mobiltelefon.
Vi har utvecklat vårt teknologiska samhälle,
till bristningsgränsen, men vi vet ännu
mycket lite vad som försigår inom oss,
i vår hjärna och vårt känsloliv.
Vi kan ana en väv av samband mellan oss och
kosmos, Déjà vu och annat "flum"
är för oss bara inblickar i den väven
och vår plats i världsaltet.
Med hopp om ökad förståelse
i framtiden
Sam
Grundtvig (Über-flummare)
|