Déjà vu - humbug
eller på riktigt?
Redaktionen får ibland förslag på artiklar av er kära läsare. Signaturen "En liten sökare" har skrivit in ett antal gånger sedan april och bett att vi skall ta upp ämnet "déjà vu". Som brevskrivaren skriver: "...finns det något som heter déjà vu? Är det inte bara trams? Folk som vill göra sig lite märkvärdiga och så..." Ja, hur är det med den saken? Jag har gjort lite efterforskningar och presenterar tre möjliga förklaringar på fenomenet.

Låt mig först ge en bakgrund för den oinvigde vad ordet déjà vu kommer ifrån. Déjà vu är franska som översatt betyder "redan sett" och det är precis det som déjà vu handlar om. En person upplever helt plötsligt att han eller hon redan har varit med om det som utspelas. Man känner igen var man är trots att man inte varit på platsen tidigare. Man vet på förhand vad folk kommer att säga innan de öppnar munnen. Hur går det till? Ja, som sagt det finns tre möjliga förklaringar.

1. Fördröjningsförklaringen
Det här är den mest accepterade förklaringen.
I korthet skulle man kunna säga att hjärnan inte hinner med sig själv. Hur då inte hinner med sig själv? Ja, i varje ögonblick bombarderas vi av intryck. Mer intryck än vad medvetandet hinner med att bearbeta. Se på denna skiss:

In i hjärnan kommer det massor av information. Massor? Ja, massor. Det är i runda slängar ett intryck av en miljon intryck som vi är medvetna om!
Hur mycket är det då inte som vi går miste om? Det lär vi aldrig få reda på. Men intrycken registreras ändå, och ibland har det registrerats trots att vi inte är medvetna om det förrän en stund senare. Hur lång stund då?
Ja, det kan variera men minst en halv sekund. Det här betyder att vi ibland känner igen att vi har hört eller sett något tidigare och det stämmer ju. Hjärnan har redan lagrat intrycket, och när vi blir medvetna om det redan lagrade intrycket, minns vi det som ett minne. En déjà vu-upplevelse.

2. Astralkroppsförklaringen
Sen finns det naturligtvis mer kontroversiella teorier, hur kontroversiella då? Mycket. För enligt den andra teorin finns det en astralkropp som kan lämna den fysiska kroppen. Det här händer vissa människor under sömnen, man seglar ut och tar en fika eller något. Det här kan även hända under vaket tillstånd, under en djup koncentration till exempel. Astralkroppen är ute och trålar runt och samlar intryck och minnen. Dessa minnen finns i astralkroppen - som ju naturligtvis är en del av oss. Ibland kan det hända att astralkroppen är på väg att lämna den fysiska kroppen, under en tråkig föreläsning eller liknande. Under en kort stund lagras minnen i astralkroppen, och när astralkroppen kommer tillbaka efter någon sekund minns den fysiska kroppen minnen som astralkroppen redan har lagrat. En déjà vu-upplevelse.
Låter det här snurrigt och konstigt? Vänta till den sista förklaringsmodellen.