Vi fick ett brev från två män som upprörts av journalisters gängse hållning gentemot en hel musikgenre: symfonirocken. Mycket viktigt tycker vi på Moddlaren Musik, och publicerar därför här deras artikel - som vissa andra publikationer i sin censuriver velat korta ner! - i sin helhet.

"Detta är ett viktigt ämne för mig som musiker att få kunna utrycka mig när det är en svår genre att få gehör idag när det är så många som inte vill att denna musik ska få komma fram! Jag vill, och även andra, kunna musicera och spela min musik utan att det finns en massa musikjournalister som ska smutskasta genren och ge den öknamn på grund av okunskap och inte vet att man som musiker vill kunna utveckla sig i frihet utan att behöva få höra sånt. Detta har jag och en vän fått erfara och vill delge detta med tanke på det som nämnts tidigare.

Om Symfonirock!
Har Bjurman, Aftonbladet, fått hjärnsläpp igen....?

I Aftonbaldet skriver han att naturligtvis skulle Howlin' Wolf, Robert Johnson, Muddy Waters eller T-Bone Walker varit med på listan och åberopar hjärnsläpp!
   Symfonirock, ett väldigt dumt påhitt egentligen, troligen av journalister (för att kunna katogorisera). Egentligen borde allt heta MUSIK, som Paul McCartney säger att han ser det inte som klassisk musik eller nåt annat utan att han lyssnar till musik! Genesis, ett så kallat symfonirock-band, keybordspelare Tony Banks säger i Genesis "storyvideo" att vi ville göra äventyrlig musik!

Jag, Mats Åström, har kollat varje fredag sedan oktober månad, vilka artister Bjurman och hans kollegor skulle lista upp. Det är väl inte något större fel på de artister som kom upp. Men jag saknade symfonirock/progressiv rock, särskilt då Pink Floyd som ingen väl kan ha missat. Efter ett tag skickade jag ett mail till Per Bjurman och undrade varför. Han svarade. "Men Mats, det vet du ju. Vi har inte glömt symfonirocken. Vi har medvetet valt bort den. Vi tycker inte om det där..." Sådana band som har skrivit tidlösa album som Dark Side of the Moon och The Lamb Lies Down on Broadway skall tydligen inte med på listan. Jag gillar inte Madonna eller Dylan men inser att de har betytt en hel del för musiken. Sedan läser jag på chaten, onsdagen 2000-01-05 med Per Bjurman, att han vet för lite om Genesis.
   Här skall jag ge ett exempel:
   (15:25:16) rolle säger: "Vet ju att du avskyr symfonirock. Men om du måste välja ut det minst dåliga?"
   (15:36:35) "Smart fråga. Vet för lite, men jag antar att det finns poänger hos Genesis jag kan ha missat. Människor i min omgivning antyder det ibland."

Ja, innan sa han att dem inte tycker om det där och medvetet valt bort den. Sedan säger han att han vet för lite. Man kan inte säga att man inte tycker om något, som man inte har kunskap om och vara journalist. Ur Genesis, bör nämnas, kom det två megastjärnor och två mindre kända soloartister.
   Jag är säker på att det är många ur den yngre generationen som har Peter Gabriel och Phil Collins som idoler, men som inte vet om att de kommer från Genesis (särskilt då Gabriel). Det är rätt starkt av en grupp att producera två stycken megastjärnor!
På rock and roll hall of fame sitter där en jury som röstar fram artister som de tycker skall med. Det är kända artister som Bob Dylan, The Beatles, Pink Floyd och så vidare. Pink Floyd får vara med där men inte hos Aftonbladet.
   Här är ett exempel ur Rolling Stone från 30 Jan 1975. På framsidan en stor bild på Rick Wakeman i porträtt. Texten lyder: "Rick Wakeman: Journey to the center of the stage". Sedan i mittuppslaget är det en bild på ett av Rick Wakemans gods i helbild. I förgrunden sitter han på en stor korgstol med ett schackbord framför sig. På sidan står en spalt med början av en stor intervju om honom på sammanlagt tre sidor till av Cameron Crowe! Ett utsnitt av texten lyder:

"Credit that to a payroll listing a 118-person entourage, a rented Lockheed Electra and the expensive David Measham and his National Philharmonic Orchestra and Choir of America. "It's not really a bloodbath," insists Yes/Wakeman manager Brian Lane, "just a light shower." One rock manager computes that it must have been a six-figure shower, but for Wakeman that's light. He invested $50,000 in the album production of "Journey to the Centre of the Earth" with the attitude, "It wasn't wasted, it was invested." "Journey" is approaching platinum status, its predecessor, "The Six Wifwes of Henry VIII", is near gold, and the skyrocketing record sales are expected to more than recoup the tour expences."

Om nu symfonirock-banden inte skulle ha någon betydelse, varför skrivs det då om dem i engelskspråkiga musiktidningar? Det skrivs ju titt som tätt flersidorsartiklar om Genesis på 90-talet och då har jag inte nämnt Pink Floyd. Pink Floyd tar ju då och då enormt stort utrymme med sina megaartiklar. I Record Collector, i en serie om Classic Albums (Kevin Whitlock) står det sex sidor om Pink Floyds Dark Side of the Moon! Augusti 1996. Den har sålt 30 miljoner ex och har varit 15 år på USAs album chart och jämförs där med Michael Jacksons Thriller.
   Till vår stora glädje så finns det många fans av symfonirock/progressiv rock. I Aftonbladets diskussionsforum angående århundrades artist så var/är det många som efterlyser Pink Floyd, Genesis, Yes, Jethro Tull och så vidare. Grupper som tillhör symfonirock/progressiv rock. Men det är synd att musik journalisterna på Aftonbladet, och även andra, förnedrar denna musikgenre med sin inkompetens.
   Vi vill i första hand reda ut en del begrepp och få lite rätsida på det i det stora hela! Det finns mer att säga om detta ämne men det får räcka för denna gång.