Januari 2001

Nu förstår vi reklamen, Telia
Varför de tar sig för så konstiga saker för att göra sig uppmärksammade



De drar strumpor av folk, sliter porslin från bord och dunkar mikrofoner i huvudet på skådespelare. De fäster skoinlägg och metallplattor på annonstavlor. Allt för att göra oss uppmärksamma på att Gula Sidorna finns på internet. Jag har fått reda på varför.

En bekant till mig, som jobbar på en liten multimedia-web-reklambyrå, hade nyligen gjort en liten annons för en liten blomsteraffär, för införande i Gula Sidorna. När han ringde till en säljare för att fråga vart han skulle maila annonsen blev han ombedd att skicka den på diskett - för att personalen "inte klarar av att överföra filer från email".

Det är Telia vi talar om här. Gula Sidorna. De som finns på internet. Klarar inte av att få filer via mail. Min bekanta tillfrågades till och med om han inte kunde faxa in annonsen. Till Gula Sidorna. Som finns på internet.

Det är alltså därför som människor går omkring på stan och i allehanda miljöer med diverse överraskningsmetoder försöker göra folk uppmärksamma på att Gula Sidorna finns på internet: de kan inget annat. De behärskar inte den avancerade konsten att e-maila, så de drar strumporna av folk. Och så står Marianne Nivert där och verkar överraskad och upprörd över att Telia inte fick 3G-licensen, när de är så kompetenta. Kompetenta, schmompetenta, säger jag.

Har TV-reklamtrenden med vit text på klarröd bakgrund redan tagit slut? Det gick snabbt.

För övrigt... är det inte bra mycket knepigare med en sunkig diskett i stället för mail? Hur mycket kan inte gå fel på vägen till tryckeriet? Och vad skulle tryckeriet tycka om att få ALLT material på diskett? "Mata in disk 17 av 4375..."

TV-reklam vi är glada att slippa: McDonalds pinsamma franska filmer, JCs plågsamma "Living is Easy"-rock, och Spray-filmerna: "Jo, du förstår, om sajterna är som flugor, så är Spray som en hög med..."

Det ryktas om att AceApps finurliga lilla applikation SeinFeld snart ska uppdateras till version 2.0! Vi håller tummarna för att de har putsat på menyerna lite grann...

Medan jag skriver detta ringer min bekanta, formgivaren. Disketten hade kommit bort i posten, så han måste skicka den igen.

Ja, man undrar ju.
Morten