|
|
| |
Fanny
Falk - en stor konstnärinna
med små, små penslar
av Gunilla
Filbert |
Januari
2001 |
Varför
måste alltid det som är stort vara bäst?
Det lilla, det subtila, de små nyanserna får
sällan något utrymme. Det är bara en enda
stor sörja av yeah-america-big-burgers-fat-skyscrapers.
Nej, de små åthävorna bör även
de ses med lika stor respekt, banne mig.
Se exempelvis på målarkonsten, vi har Rembrandts
"Batavernas trohetsed" 12x22 meter, Picassos
"Guernica" 12x6 meter och inte minst Jackson
Pollocks "Studie 4" hela 43x30 meter.
Storslagna målningar javisst, men varför så
stort? Det går att få fram ett budskap utan
att göra av med så mycket målarfärg
herr Picasso. Gud vet hur många barn som blivit
utan kläder på grund av alla dessa konstnärers
linneslöseri. Konst är fint men inte värmer
det speciellt när det blåser, men det tänker
de väl inte på, kluddarna.
Se då hellre på vårt eget exempel, konstnärinnan
Fanny Falk (1870-1925) en av våra få expressionistiska
miniatyrmålare. En kvinna som aldrig gjorde en målning
större en ett frimärke. Hennes samlade verk
lagda efter varandra blir inte bredare än en (1)
enda normal Francis Bacon.
| Klicka
på bilderna nedan för att se dem i originalstorlek |

|
 |
 |
 |
 |
 |
|
|
|
|