Juni 2001

Ny svensk art funnen!
av Sölve Berg, illustrationer Myran Holmlund


Etnologer och antropologer
stämde nyligen upp i ett rungande, gemensamt "hurra", sedan man beslutat erkänna upptäckten av en ny art av raggare. Det har länge antagits att raggarna varit i det närmaste utdöda, med endast ett fåtal exemplar av den gamla sorten utspridda lite här och där i landet, och utan några efterträdare att tala om. Men nu anser alltså experterna att man har funnit en ny, besläktad art som kommit fram i tomrummet efter den gamla.

– Länge hade vi våra ögon på de här unga männen som köper en SEAT Ibiza och fyller den med högtalarutrustning för tiotusentals kronor, som bara går använda vid uppvisningar eftersom trumhinnorna skulle explodera om man lyssnar på anläggningen när man kör. Men det har visat sig vara ett villospår, berättar Tomas Mård, etnolog. Han säger att det fanns bedrägliga tecken som tydde på nedärvda förmågor - intresse för bilar, musik och hemmabygge - men att inget riktigt släktskap förelåg.

Fig. 1: Klassiska raggare


Men nu har alltså nya rön visat att det finns efterträdare till raggarna - "ny-raggare" verkar komma att bli den vedertagna, vetenskapliga termen - och överraskande nog verkar det som om ledtrådarna varit fullt synliga under en längre tid.

– Det är lite grann som det som paleontologerna pratar om, säger Tomas Mård, känslan av att man faktiskt tillbringar stor tid omringad av levande dinosaurier - eller rättare sagt, deras ättlingar: fåglarna. Vad gäller ny-raggarna så är visserligen observationerna koncentrerade till somrarna och vissa specifika platser i landet, men känslan är densamma. För min egen del infann sig känslan för första gången i år härom dagen, när jag var på besök i ett försommarvarmt Visby. Jag gick förbi Södertorg, där raggarrundan jag mindes från min barndoms somrar inte längre finns kvar, och femtiotalsbilarna med moonande rockabillytyper lyste med sin frånvaro. Men när jag kommit vidare till stora torget dök den upp - en BMW cabriolet, tysk dussintechno i högtalarna, och fem solariebruna grabbar med ärmlösa T-tröjor och smala spegelglasögon, spanande omkring sig i trots mot bilförbudet i innerstaden. Faktum är att jag blev överraskad, för de brukar inte siktas förrän i juli - den måste ha kläckts för tidigt av någon anledning.

Fig. 2: Ny-raggare


Men forskarna är inte bara glada över de nya rönen: det finns oroande aspekter också.

– Ja, säger Tomas Mård, som vi ser det, så är ny-raggarna inte en utveckling av de gamla raggarna, utan snarare en devolverad form. De gamla raggarna var kreativa, de byggde om sina bilar och om de blev aggressiva så bråkade de företrädesvis inom gruppen eller med dåtidens punkare. Ny-raggarna verkar inte ha något intresse av att modifiera sina bilar, utan vill bara ha dem som dyra statussymboler. Deras musiksmak är mycket sämre, och deras anabolstinna kroppar är ett hot mot vem som helst om de skulle bli på dåligt humör. Jag har hört om raggare som skolat om sig till schackproffs på gamla dagar, men var är ny-raggarna om tjugo år? De sitter väl på kåken, om de ens lyckats ta sig så långt.

Är då ny-raggarna ett hot mot Sverige, eller åtminstone ett tecken på någonting dåligt i samhället?

– Nej, jag vill inte dra några sådana slutsatser, säger Tomas Mård. Ny-raggarna är i allt väsentligt fullständigt obetydliga. Det är enbart ur ren vetenskaplig synvinkel, och för de inbitna raggar-skådarna, som detta är intressant.