Gotland
in i framtiden
av Stig
Jackson, foto: Ludde
Holm
| |
 |
| |
Har
kunskapens träd verkligen slagit
rot? |
Expanderande högskola,
kultur- och IT-centrum, blomstrande turistnäring och till
på köpet en nytänkande ekokommun – finns
det några som helst tvivel om att Gotland är på väg
mot svindlande höjder?
Ja – faktiskt. Det verkar inte bättre än att ön är
på väg käpprätt åt skogen, och att
rosornas och ruinernas stad snart är ruinernas och de
ruinerades stad. Eller någonting. Moddlaren ska hursomhelst
ge sig på att förutspå framtiden...
Det är lätt att fastna för Gotland, att fastna
PÅ Gotland. Åtskilliga bekanta har jag som besökt ön
någon vacker sensommar, förtrollats av det underbara
ljuset och de sagolika miljöerna, dragits in i det pulserande
kulturlivet och det gemytliga sociala umgänget. ”Hit
måste jag flytta”, säger de. Och det gör
de, övertygade om att de funnit en väg till en ny,
modern, ärlig livsstil i framtidens landskap.
Och vem kan klandra dem? Gotland verkar ju ha alla förutsättningar
för att agera spjutspets inom så många områden.
Här finns ju dessutom redan så många klämmiga
mänskor, som drar inspiration från havet och raukarna
och kullerstensgatorna och gud vet vad för att tillsammans
bedriva experimentella kulturprojekt med hypermodern kommunikationsteknologi.
Alltmedan vinden driver kraftverkens vingar och ringmuren världsarvsvärnas
om.
Varför dyker då dessa nyinflyttade människor
upp vid min köksingång några månader
senare, i den mörkaste mörka gotländska vintern,
stryker snömodd
ur sin lugg och svär över denna ”helvetesö” (som
en av dem uttryckte det)? Nog måste de väl ha varit
medvetna om att ön inte alltid kan vara ett sommarsemestrigt
paradis, att det finns en verklighet och en vardag som kryper
inpå en när hösten övergår i vinter?
Kanske, kanske det. Men det finns så mycket annat som
de upptäckt, saker som inte står i marknadsföringsbroschyrerna
och som aldrig tas upp när lokaltidningarna intervjuar
rader av lyckliga nyinflyttade... |
