Oroväckande kraftig ökning av grovt våld i mitt huvud
av Milton Grönberg, ill: Myran Holmlund


Det grova våldet har under de senaste sex månaderna ökat kraftigt i mitt huvud i samband med biobesök. Det tros vara den allt större bristen på biovett – framför allt uttryckt i det tilltagande högpratandet – hos den stora biobesökande massan, som ligger till grund för mina tänkta utbrott, vilka tar sig form som allt mellan lätta kindklappar och direkta mordförsök.
   Särskilt attraktiv för den irriterande publiken, och därigenom en extra stor riskfaktor, verkar "Sagan om Ringen" ha varit. Jag har sett den vid tre tillfällen på tre olika orter, vilket har resulterat i sammanlagt sju incidenter där människor skadats mer eller mindre allvarligt i mitt huvud. Den första av dessa sju var relativt mild, och utspelades på biografen Royal i Malmö strax före jul, där paret bredvid mig opererade efter den vitt spridda missuppfattningen att "normal samtalston dols av högt bioljud, och viskningar hörs inte när filmen är tyst". Paret tystnade förvisso när jag en bra bit in i filmen bad dem diskutera densamma efter föreställningens slut, men detta var först efter att jag i mitt huvud givit dem båda ett par snärtar på hjässan.

Värre var det vid föreställningen på Röda Kvarn i Visby, när jag hamnade bredvid en liten tjock irriterande familj där mamman förklarade hela filmen för det ena barnet, medan det andra – en flicka omedelbart till vänster om mig – med mycket prasslande och smackande åt godis i princip oavbrutet under filmens tre timmar (den övriga publiken hade, av prasslet att döma, slut på sitt godis efter en timma). Två flaskor läsk slank också ner, hämtade ur den till synes bottenlösa godiskasse som hon ständigt dök ner i. Det var dock inte förrän hon, i filmens tredje timma, började sucka högt, se sig omkring och lät sin stora täckjacka bre ut sig även över mitt säte, som mitt tålamod tog slut: i min fantasi dunkade jag henne kraftigt i ryggen samt knuffade henne över hennes familj medan jag hyssjade kraftigt.

Kulmen på denna våldsvåg kom vid en visning i Lund, där jag i mitt huvud bland annat kastade en högpratande kvinna från andra raden upp på en stor grupp väsnande ungdomar längst bak i salongen; min styrka och aggressivitet överraskade och skrämde till och med mig själv. Två par på vardera sida om mig (pojkvän förklarar för flickvän hur filmen skiljer sig från boken) fick sig även ett par rejäla snytingar.
   Trots dessa våldsamma utbrott blev det inte tyst i publiken en enda minut under föreställningen. Nu lär det inte bli fler försök att se just "Sagan om Ringen", men högpratandet, allt högre godisprassel och till och med mobiltelefoni har blivit så utbrett på bio att allmänheten varnas för ytterligare ökningar av våldet i mitt huvud.