Lasse Berghagen
det nya hotet mot demokratin
av Max A. Entin, ill: Myran Holmlund


Lasse Berghagen har formligen ägt sommaren 2002. I allsångsprogrammet från Skansen har diverse kändisar tävlat om att utsätta Berghagen för olika former av kupper och chocker – två ord som dessutom nötts ordentligt i kvällspressen under samma tidsperiod. Dessa kupper har bidragit till att marginalisera gästerna och stärka Berghagens redan givna position som centralgestalt på Skansen, och i förlängningen landsfader i Sverige. Det som skrämmer nu är det som känns som nästa steg i allsångskuppandet: Lasse Berghagens statskupp.
   Man kan se ett problem i att Lasse Berghagens gränslösa popularitet sammanfaller med dels ett allmänt folkligt ointresse för politik, dels en vilja från politikerhåll att framstå som mer folkliga. Göran Persson har gästat både dansande kor i barn-TV, Luuks sena kväll och en och annan sportstudio. Allsång på Skansen ligger inte särskilt långt därifrån. Om vi betänker att Berghagen tackade ja till Tomas Ledins inbjudan till konsertturné och försöker föreställa oss ett liknande scenario med Göran Persson framstår bilden som oerhört skrämmande: Berghagen skulle dyka upp i riksdagen och raskt delta i några säkerligen synnerligen viktiga grundlagsrelaterade beslut, eftersom folket skulle uppfatta ett deltagande i mer symboliska spörsmål som ett hån mot folkhjälten. Berghagen skulle i det här läget förmodligen folka till hela riksdagsproceduren genom att tvinga samtliga ledamöter att sjunga Fredriksson, och vips pips, har vi teddybjörnen Fredrikssons hämnd: Diktator Berghagen äger Sverige, och säkerligen har han snart även lagt Norge under sina folkkära fötter. Inget kommer att märkas förrän det är för sent, för skulle någon ana oråd och yppa detta har det snart dränkts i den folkliga Berghagska slagdängan ”Stockholm, mina drömmars stad”.
   Hur Lasse Berghagen tänkt använda sig av dessa länder, om han har någon vidare tanke med sin statskupp, det vet jag inte. Den öppna politik han hittills ägnat sig åt har inskränkt sig till ett öppet brev till Göran Persson om att ta hem de strandsatta svenskarna i Grekland, charterresenärerna som drabbats av flygbolag med flygförbud. (Detta brev innehöll för övrigt den kärnfulla tuppfäktningsformuleringen ’…eller har du inte den makten?’ vilket väl ändå är en maktkampsprovokation om något.)
   Huruvida han blir en god despot, eller något Stalinliknande har jag också svårt att sia om. Men jag är heller inte särskilt intresserad av att ta reda på det. Därför lyder min stillsamma uppmaning i nuläget som följer: ta väck honom från TV!