Hemmet InnehålletRedaktionen
 
December 2001
Julens sanna mening

Av Merrick Godhaven, till svenska av Baton Rogelic

Året börjar lida mot sitt slut igen, och eftersom det är i början på det nya årtusendet, hördes det härom året mer än det vanliga jul-gnället från kristna om högtidens ”sanna mening”. Låt oss klargöra: millenniet var inte ”Jesus tvåtusende födelsedag”. Kung Herodes dog år 2 före kristus – varför skulle Maria och Josef fly från en man som varit död och begraven i två år? Och även om man tror på 2000-årsdags-grejen, så borde väl det ha varit 25 december, inte den 31?


Jesus föddes i själva verket i mitten av juni, 4 f.kr, om vi ska tro på biten med den ljusstarka stjärnan. Bibeln nämner aldrig den 25 december. Även inom kristendomen råder oenighet; de grekiska och ryska ortodoxa kyrkorna säger att det är en vecka senare.

De kristna knyckte högtiden från det hedniska västeuropeiska firandet av vintersolståndet. Traditionen lever vidare i hedniska riter som att vörda ett utsmyckat träd och att kyssas under den heliga druidiska fruktbarhetsväxten mistel.

Men det är inte bara hedningarna och de kristna – så gott som alla kulturer på norra halvklotet har en Högtid-Med-Ljus-Och-Gåvor mitt i vintern. Och det är ju en sådan bra idé. Det är mörkt ute, det är kallt, sommarens ymniga skördar är sedan länge slut och vinterns sömnlöshet och depressioner grasserar. Vad vi alla behöver är att samlas med våra nära och kära, omge oss med glänsande saker och vackra ljus, och få varandra att känna oss behövda genom att utbyta gåvor. Vi behöver kalasa, berusa oss och ge oss själva ett lyft. Presenter och festande är högtidens ”sanna mening”.

Hela nedräkningsgrejen är ett 1900-talspåfund; kalendrar synkroniserades inte förrän för något 70-tal år sedan (en händelse så nyligen som den välkända ryska Oktoberrevolutionen 1917 inträffade i själva verket i november, enligt den tidens brittiska kalender). Användandet av samma timmar i olika städer och länder kom först med järnvägarnas tidtabeller. Blixtsnabb synkronisering kom till när telegrafer och radio gjorde det nödvändigt. Vilket förstås betyder att millenniet var något av ett villospår.

För de miljarder judar, kineser, muslimer och andra människor som ignorerar den romersk-kristna tideräkningen var det inget millennium. Alla dessa kalendrar är godtyckliga. Varje dag, varje sekund, är årsdagen av ett år tidigare och millenniet av ettusen år innan.

Låt oss se det hela för vad det är – det finns ett stort behov av ett rejält midvinterpartaj och en stilla betraktelse kring vad som hänt och vad som kan komma. Du kan kalla det ”kristusmässa” om du är kristen, kalla det ”midvinterblot” eller ”jul” om du är hedning,”hannukah” om du är jude, ”diwali” om du är hindu, ”eid” om du är muslim, och om du inte har några religiösa böjelser så vem bryr sig; du är skyldig dig själv lite avkoppling från den kulna vintern, och behöver bli på kanelen med släkt och vänner. Ingenting är gott nog utom de saker som ofelbart gör oss riktigt, helt enkelt, djupt lyckliga.

”Christmas time, mistletoe and wine”? Absofuckinglutely, Sir Cliff.



Artikeln är tidigare publicerad i U-Know!, december 2000.



Fotnot: Vetenskapsredaktionens Sölve Berg säger angående daterandet av Betlehemsstjärnan till 4 f.kr: "A
rtikelförfattaren syftar troligen till en av de möjliga vetenskapliga förklaringar till Betlehemsstjärnan som astronomer erbjudit, nämligen en komet som passerade år 4 f.kr. Andra förslag är en komet och en supernova år 5 f.kr, samt konjunktioner mellan diverse planeter år 3, 6 och 7 f.kr."