Snusker - Disneys okända åttonde dvärg
av Gunnar Wallin

Nästa gång ni tar med familjen för att se Disneys söta animerade film, "Snövit och de sju dvärgarna", tänk då på att den tillsynes oskyldiga framtoningen inte var planerad från första början.
Den sanna historien bakom långfilmen som senare skulle bli Disneys första gigantiska kassasuccé är fram tills nu okänd och långtifrån oskyldig. Men tack vare Bob Griffith, en av männen som var med från början i Disneystudion har Moddlaren tagit del av bilder och dokument vars innehåll får mig att ifrågasätta hur bra tecknad film egentligen är för våra barn.

Historien om Snövit och hennes kortväxta följeslagare bygger till stor del - som de flesta vet - på Bröderna Grimms saga, men även på den italienska folksagan “Flickan som var dryga halv-metern högre än sina 7 käcka inneboende”. Dessa båda historier ligger till grund för den tecknade saga vi
älskar och är vana vid.
Men det finns även en tredje historia, “Dvärgarna”, skriven av den holländske 1700-talsförfattaren Ludwig Hallbjek. Den skiljer sig på många sätt speciellt när det gäller sitt “vuxna” innehåll och frånvaron av någon form av sensmoral, men framför allt därför att i denna mustiga historia presenteras en åttonde dvärg förutom de andra sju, nämligen “Snusker” eller “Smutty” som han hette i Disneys första version.

Snusk och omoral
Hur kommer det sig då att Disneystudion, denna amerikanska bastion av god moral och underhållningsvåld för barn ens har tänkt tanken att föra in sådant här snusk och omoral i Snövit och de sju dvärgarna?
För att få reda på sanningen bakom måste vi ta oss ett tag tillbaka i tiden. Platsen är Los Angeles, Disneys högkvarter, tiden april 1932.

Ekonomiskt nedtyngd
Bob Griffith var vid den tiden 21 år och nyanställd, ett öde som var få förunnat i sviterna efter den stora börskrashen tre år tidigare.
Många företag hade gått omkull, än fler låg på ruinens brant. Disneystudion i Los Angeles var ett av dem. betänk att det var några år innan världen ens kunde stava till Donnald Duck (Kalle Anka).
De tidigare filmerna Merry Toons och Steamboat Willie - som senare skulle bli Musse Pigg - hade inte gjort någon större succé. Man behövde en succé och man behövde den snabbt, till varje pris.
En kassavältare som kunde dra in pengar till det ekonomskt nedtyngda företaget.
En av manusförfattarna, Russel Mitchelson Jr. hade fått i uppdrag att undersöka huruvida historien om Snövit kunde användas som grund för en tecknad långfilm.


Gubbsjuka
Första veckan i maj 1932 kom Russel till ett möte med ledningsgruppen som bestod av Walt Disney, Stuart Mills, Frank de la Motta och Steven Goldfield. Med på mötet var även Bob Griffith i egenskap av kaffekokare och ja-sägare.
Russel Mitchelson Jr. hade skrivit ett synopsis som i stora delar liknar den version vi är vana vid, men det var en annan historia som drog till sig det största inresset bland ledningsgruppen. Nämligen en tidig utgåva av “Dvärgarna” som Hutchinson hade med som kuriosa.
Om det var gubbsjuka eller ren och skär girighet som stod bakom beslutet att väva in lite mer “vuxna” detaljer från Ludwig Hallbjeks skröna förtäljer inte historien, men klart är i alla fall att när mötet var slut hade det beslutats att nästa teckande projekt från Disneystudion skulle heta “Snövit och de åtta dvärgarna”. Manusarbetet satte igång med en gång och i slutet på juni hade Russel ett första manusutkast som huvuddesignern Frank de la Motta satte sig ner för skapa karaktärer och miljöer från.

Unika skisser
De flesta skisserna från det här inledande arbetet har gått förlorade, framför allt därför att Disneystudion själva har velat undanröja spåren efter den här pinsamma perioden i deras historia. Men Bob Griffith har lyckats rädda undan några som visar hur det ursprungligen var tänkt.


Scenskisserna ovan är från scenen “Ta dig i dalen, Glader” där “Smutty” hamnar i klammeri med rättvisan eftar att ha tafsat på Snövit och kvinnorna i ett ditrest folkdanslag från Bremen.
Senare beger sig prinsen till fängelset och dödar “Smutty” med ett trubbigt rivjärn.
Den scenen är bara en av många alternativa scener som aldrig såg dagens ljus. De flesta vet man inte alls innehållet i eftersom orginaldokumenten för länge sedan är borta.

Sammanbrott
Men en dramatisk vändning skedde i slutet på 1932. Vid det laget var manus och skisser klara, arbetet med animeringen skulle precis ta sin början när katastrofen inträffade. Frank de la Motta som var huvuddesigner fick ett psykiskt sammanbrott, och en sen kväll satte han eld på sitt arbetsrum innehållande samtliga skisser och utkast till projektet. Anledningen var att han under ett halvårs tid hade utsatts för telefonterror från den lokala dvärgföreningen “4 feet and proud” .

De ansåg att projektet som Frank de la Motta var ansvarig för släpade dvärgarnas namn i smutsen och det hade de kanske rätt i.
Trycket blev i all fall för mycket för den labile Frank som kort därefter spärrades in på Hemmet för utbrända chefsdesigners i San José. Han dog en kort tid därefter i ritstiftsfeber.

Krismöte
Efter ett krismöte i januari 1933 beslöts att projket skulle återupptas men den här gången skulle man utgå från Bröderna Grimms version av sagan.
Anledningen var i huvudsak att filmklimatet i Hollywood hade ändrat sig radikalt under arbetet med filmen. “Hollywood Code” förbjöd alla scener innehållande naket, kyssar och otuktigt leverne.
Disneystudion rättade sig motvilligt efter de nya principerna och resultatet är den version vi idag känner och älskar.
Men det var inte långt borta att världen hade lärt känna en åttonde dvärg vid sidan av de andra, Butter, Trötter, Prosit, Glader, Toker, Kloker och Blyger - nämligen den oförtrutet mungipsdreglande Snusker.