Bojkotta skiten
av: Gunnar Wallin

Ännu en julafton har kommit och gått, visst är det mysigt, samla familjen, träffa släktingar man inte träffat på ett år.
Julmaten är ju en höjdpunkt, för att inte tala om hur trevligt och fint det är med snön som fallit, en vit jul för första gången i hela landet sedan 1981.
Men det här börjar att likna en julhyllnings-artikel när jag i själva verket tänkte skriva om nåt djupt beklagligt och oroande. Som sagt, familjen är samlad och vid tre-tiden börjar det höjas röster om att ”nu är det snart Kalle”.

Zombies
Sagt och gjort, på med TV-apparaten, familjen stapplar till soffan, stinna av julmat och helt utan egen vilja verkar det som. Ni har säkert sett någon skräckfilm med zombies, där dom försöker övertyga huvudpersonen om att dom minsann har det så himla bra just nu, varför kan han eller hon inte inse det? ”Join us, we are happy”, säger zombisarna med entonig röst.

Så känns det fem i tre på julaftonen. ”Måste…se…Kalle”, säger familjen och rör sig mot soffan, för årets dos av Arne, Bengt och Kalle. Varför?
Samma sak år efter år, och ingen törs säga emot, man ska se det, det är ju tradition. 3 850 000 svenskar såg på Kalles vänner i år. Återigen varför?
Alla kan ju det här utantill. När första filmen slutar vet man redan vilken nästa blir. Man brukar roa sig med att ”hitta nya detaljer” i första filmen, ”Tomteverkstaden”, och visst, alltid är det nåt man har missat. Nån leksak i bakgrunden eller så. Men när man tittar, inte för att se på huvudfilmen, utan för att upptäcka ”nya detaljer” måste något vara fel.

Dubbningen av vissa filmer är på sämsta Lilla Sportspegeln nivå. Men det är väl tradition det med. För att inte tala om bildkvaliteten på filmerna, här verkar det som om det är samma band av Lady och Lufsen som det slits på år efter år. Om ett par år ser man väl inget alls, vilket kanske är bra.


Några släktingar stapplar viljelöst mot TV-apparaten

Subversivverksamhet
Men det finns en aspekt av Kalle-tittandet som kanske är ännu värre än att vi förslösar en timme på julaftonen. Vad händer i samhället? Ingen är ute mellan klockan tre och fyra. Samhället står still. Vad som helst kan hända när vi, svenska folket ”måste…se…Kalle”.

Har ni sett Dark City? Då vet ni vad jag talar om. Vid midnatt ”somnar” hela befolkningen in, och sen är det fritt fram för ”the bad guys” att göra vad de vill.
Och det gör dom, tro mig. Händer samma sak här? Jag vet inte.
Det är bara en oro jag fick när jag satt framför TV-apparaten och de äldre familjemedlemmarna hade somnat in samtidigt som Kalle Anka försöker plåta fåglar i djungeln. Nåt är på gång, tro mig! Till synes lojt påhejat av en trivsam Arne Weise som kurar ihop i en mys-soffa.

Sagt och gjort, jag snörade på mig skorna och gav mig ut på Stockholms gator med min gamla Instamatic, beredd att dyka på något oväntat något omstörtande. Just den här gången hände inget, men det betyder ju inte att det inte ligger någon sanning i min oro.
Nästa år, gör oss alla en tjänst. Skippa Kalla Anka, bojkotta skiten. Gå ut och upptäck vad som egentligen försigår. Du kan vara hemma lagom till ”Karl-Bertil Jonssons Julafton”, se det är en bra julfilm det!

Gunnar Wallin
Julafton 2001